Pistolen vid moskén

Varje morgon vid 06-tiden hörde jag honom, böneutroparen i moskén intill mitt hotell. Jag har hört det här förut och förundras över hur vackra röster de har - men är väl naturligtvis utvalda för att kunna hålla tonen. Ibland blir det nästan en absurd blandning när man sitter i lunchbaren vid hotellet och The gipsy kings och fler livliga musiker underhåller högljutt vida högtalarna samtidigt som böneutroparen manar muslimerna att be mot Mecka. Ibland landar tonerna från moskén och tonerna från populärmusiken i samma läge och det blir märkligt och suggestivt.

Min gode vän I ville visa mig moskén från insidan, men den dagen vi gick och knackade på var det stängt av någon anledning. Gården bakom moskén var välskött med ståtlig rosenhäck och en morgon tidigt när vi skulle promenera ned till havet upptäckte vi en pistol på den inhägnade gräsmattan intill moskén. I imamens trädgåd låg en pistol...det kunde också blivit en spännande inledning på en roman. En manlig bekant på hotellet såg väldigt förvånad ut när jag visade mobilfotot åt honom och undrade storögt varför jag fotograferat den och varför inte vi tog hand om den. Ja, varför gjorde vi inte det - tog hand om en leksakspistol - det kan man ju fråga sig- vad skulle vi haft för nytta av den kan man fråga sig. Jag glömde fråga honom det. Skrattade bara bort den konstiga frågan. Varför måste man alltid ta hand om allt ?

Side Flower and Power

I skuggan...

I skuggan av ett bananträd skulle kunna bli en bra inledning till en spännande roman om man vill. Här under bananträdet sökte vi skugga för att läsa, filosofera och meditera på dagarna i Side. Ett par katter gick omkring och tiggde mat och som här tog en styrketår ur poolen.

När graderna stiger till +39 är det skönt med ett bananträd och en fräsch och ren pool att svalka sig i.

Ali

Ali pinnar på mellan borden i restaurangen. Han ler och bockar och kommer att bli den bästa och trevligaste kyparen i Turkiet vad det lider ... Ali är femton år och har valt att lämna skolan. Hans handledare retar honom och säger att han var lat och därför fick han sluta och man kan förmoda att det var så, att han kanske var lat och ointresserad. Skolan kan också här i Sverige kännas jättetrist för en femtonåring som är aktiv och rörlig. Den hänger inte med i samhälls -utvecklingen, den lever sitt eget liv och det har den alltid gjort. En av mina lektorer i pedagogik på lärarutbildningen menade att skolan är en mastodont koloss som är mycket svår att vända på och svänga om. Så har det alltid varit och kommer så att förbli menade han 1991. Nu har jag ett antal år bakom mig inom skolans värld och tvingas konstatera med någon distans att det till stora delar är så. Han Sigurd, lektorn sa också att skolan är det första som reser sig upp ur sanden och ödeläggelsen vid varje jordbävning, varje krigsaktion i alla länder. Den lever som sagt sitt eget liv.

Alis handledare berättade för oss att det finns en möjlighet för elever i Turkiet att sluta vid femton års ålder och i stället ge sig in i yrkeslivet och skaffa sig en utbildning den vägen - liknande ett lärlingssystem. En piggare femtonåring än Ali tycker jag det är längesen jag stött på.

Han får några lira extra i handen som dricks när vi går och skrattar gott när jag säger - Goodbye Ali Baba! See you! ( maybe)

(bilden är min)

... för 200 svenska kronor!

-What are you talking about ? frågade jag smått irriterat den babblande massören på det turkiska hamamet på Hera hotell i Side.

- Oh, about some friends.

- I like when you sing`?

- What do you want me to sing ?

- It was good that song you sang before.

Min kompis sa efteråt:

- Du skulle ha bett honom sjunga "Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv..."

För alla som inte varit på hamam kan jag berätta att man först får lägga sig på en stor varm sten (bikini eller baddräkt på!)i ett rum med skön ånga. Sen kommer massörerna in som ofta är män.

Man blir avsköljd med olika vatten i varmare och svalare temperaturen och sen startar den mer "våldsamma" proceduren då man med en rivig vante blir skrubbad och avriven som en skitig hund.

-Turn around, ropar i detta fall den vilde turken och så fortsätter samma procedur. Därefter blir det avsköljning igen och sen pysslar de med något skum i tygpåsar och täcker en med detta så man ligger där som ett lödderberg en stund. Då jag är en närsynt människa så vet jag inte egentligen vad som pågår utöver "hanterandet". Så startar avtvättningen då man också får en lätt massage där de märker att man är spänd, som i mitt fall nacke och rygg.

Min massör sjunger för mig och min kompis som blir avtvättad på andra sidan av den stora stenen. Han har en underbar röst och han sjunger som jag förstår vemodiga turkiska kärlekssånger och lokalen med sin runda form och med stenväggar har en helt fantastisk akustik. Det hela är mycket magiskt och suggestivt.

-Stand up! tjoar han och så kastar han baljor med vatten över mig. Därefter lindar han in mig i två stora handdukar och vi får sätta oss ned utanför kompisen och jag för att dricka vatten och slappna av. Därefter blir det oljemassage och han frågar om jag vill ha en hård variant eller avslappnande och jag väljer naturligtvis det senare för vad det där hårdare är vågar jag inte ens gissa. Hur som helst så är det en av de bästa massager jag någonsin fått och inte minst ansiktsmassagen på slutet. Därefter lägger han på en ansiktsmask av örter och lämnar mig där. Jag flyger iväg någonstans mellan dröm och vaka tills jag blir hämtad av kompisens massör som leder mig den halvblinde till ett duschrum där jag får skölja av den gröna ansiktsmasken. När vi hämtar våra saker från ett låsbart skåp hör jag att massören fortsätter sitt jobb i rummet med den varma stenen och han sjunger lika vackert igen. Vi är så klara och går ut och sätter oss på närmaste lilla servering och beställer in varsin kall öl. Fortfarande två dagar efter mitt senaste besök på hamam är min hud mjuk som en babyrumpa!

Och allt för 200 svenska kronor!

något som är och hur det är...

-Nä men hej, sa hon den unga vackra glada tjejen i mina barns ålder och som jag känt länge, länge.
- Har du det bra nu när du är hemma? Det måste vara skönt att få vara hemma medan man är frisk och pigg och kan göra vad man vill. Du är verkligen värd det.
-Humm - jo jag har det bra, men ibland kommer jag på mig själv med att undra över vilken dag det var som jag skulle gå och jobba...
40-åriga unga med jobb och barn och fritidsintressen får ofta en känsla av att de inte räcker till och kan få för sig att pensionärstillvaron är något mot paradiset till. Och ändå så skulle de för allt i världen inte vilja gå i pension, tror jag i alla fall. Så har det ju varit för mig själv också en gång. Vi gör oss föreställningar om än det ena, än det andra och inte förrän vi verkligen ÄR där så förstår vi HUR det är och ett är säkert; det blir aldrig som man tänkt sig.

11 september

11 sept 1973 tog Salvador Allende livet av sig vid militärkuppen i Chile.
11 sept 2003 mördades Anna Lindh. dåvarande utrikesminister i Sverige.
11 sept 2001 dog 3000 människor vid attentatet mot tvillingtornen i New York. Det förändrade mycket i världen. Nya krig startades som vedergällning och säkerhetskontrollerna är fortfarande tio år efter händelsen mycket omfattande. Idag sänder TV1 program hela dagen om händelsen. Vi vet alla var vi var den dagen liksom vi också vet var vi var när Olof Palme blev mördad. Denna 11 sept var jag själv på väg hem från Piteå med fyra kolleger från Gränsälvs-gymnasiet då bilradion meddelade det förfärliga. Vi hade nyss satt oss i minibussen pladdrande och diskuterande om dagen på projektledarutbildningen som vi deltagit i. -Det är något som hänt i USA, sa han som körde. Vi hörde på radioreportern att det här var något speciellt och vi blev snart varse det hela med förfäran. A som då hade små barn grät och ringde hem för att höra var barnen var. K som nog inte riktigt begrep det allvarliga i det som hänt, vilket inte egentligen var så konstigt, tyckte att vi inte kunde göra något åt det och ville diskutera en fortsatt strategi i utbildningen på hemorten. Men det blev inget av det. Resten av färden var vi alla tysta då vi inte lyssnade på bilradion...och det ödesdigra blev alltmer omfattande ju närmare hemma vi kom.

..med blicken i fjärran

Vi gråtonade tre tanter 60- och 70+ trampar frenetiskt på träningscyklarna hos sjukgymnasten för att få upp flåset. Tio minuer är minimumgräns för att pulsen skall ge sig iväg en bit och den så nyttiga svetten skall tränga ut. Vi trampar och trampar i tysthet och förlorar oss med blicken i fjärren bortanför Poxkroken och längtar tills den tråkiga cykelstunden är över. Sen är det dags att börja med olika arm-, ben-, rygg och andra maskinövningar. Mitt bland de gnisslande apparaterna står F, språkpraktikant bördig från Somalia i sina långa vackra tygstycken i glada färger och med d blicken förlorad i fjärran någonstans medan vi stånkar och byter ställningar hit och dit. Vi har pratats vid några gånger och känner varann litegrand och jag frågar vad hon tänker på. Hon ler sitt vackra leende och säger "svenskan".... Ja vad trodde jag?!

min första växthussäsong

Första året med vårt växthus är snart till ända, men tomaterna rodnar och mognar och ett par paprikor är ännu på gång. Jag har gjort mina erfarenheter; sådde alldeles för mycket frön så plantor fick delas ut och solrosor t ex som jag aldrig lyckats med förut har ståtat lite här och där i min enkla trädgård. Att så, se hur det växer och sen skörda - finns det något så berikande egentligen ?! Till nästa år får jag använda mig av årets erfarenheter, men kommer säkert att göra nya erfarenheter då också. Nu gäller det att njuta av det som finns så länge som möjligt. När graderna blir mer i minusform så plockar jag in mina fortfarande blommande krukor här och förhoppningsvis kan vi ha en liten höstfest på tu man hand här inne älgjägaren och jag.

hur har du det med Änglarna ?

Kommunen lever i efterdyningarna efter Jägarna 2 och Leif på Folkets Hus gnuggar händerna av förtjusning och jag förstår honom. Han som får köra filmer med 8-10 personer i lokalen för det mesta. Nu har det handlat om bortåt 3000 biobesökare. Imorse lyssnade jag till den intressata personen Peter Stormare på Nyhetsmorgon och tänk om det hade gått att när han vistades här få ta del av hans vishet som människa. Bland annat så berättade han om sin starka intuition och hur han kunde möta människor emellanåt som han med säkerhet inte visste fanns här på jorden numera. Jag kan inte citera honom men han nämnde något om att de gånger han glömt änglarna och Gud så har det på ett eller annat sätt "skitit sig". Nu kan jag inte återge honom helt, men han går att lyssna på via TV4.se. Det där med änglarna tog tag i mig - jag har nog glömt dom rätt mycket, men har stark förtröstan i att de kommer när jag frågar efter dem ...